freddkush

Den är för ett engelska skolarbete så den är tyvärr på engelska. Blev bara så nöjd att jag kände för att dela med mig, plus att det verkligen är en bra bok som du bör läsa. Om du känner mig irl så är det bara att fråga om att få låna :)

 

This is not the first Ken Follet book I’ve read but I’d say it’s by far the best.

It starts out in a 18^th century coalmine up in Scotland where the slave Mack McAsh is working thru the day in the filthy dangerous mines looking for the black gold that fuels all of England.

He and his fellow workers are the property of the rich and heartless sir Jamisson who managed to use the miners poor education and ignorance to make them slaves.

This is a trick that actually existed which makes the book even more interesting.

When a child is born in the minervillage the parents sign them up to work for sir Jamisson until the child turns 21 and is considered a grown up. However the alliterative workers aren’t aware of this and don’t know that the contract says that if a miner keeps working for one more day after his or hers 21th birthday they remain the property of sir Jamisson. Not allowed to leave the mine. It’s a gruesome business worked out together by the corrupt politicians and bourgeoisie of 18^th century Britain.

The story pretty much begins when the main character, who happens to be able to read, receives a letter from a liberal lawyer down in London.

Mack reads the letter in front of a number of his fellow workers and the landowner Jamisson and his family. It explains the laws regarding slavery in Britain and tells that every man and woman is to be free to make their own life.

This stirs things up in the mine and Mack is punished for original thinking by whipping and public humiliation, but as the charismatic rebelminer he is he won’t be silenced no matter what the tormenters do. He manages to escape, with the help of upper-class Lizzie Hallim whom later will play a big part of this masterpiece, and makes it to London. His plan is to make contact with the lawyer who wrote the letter and to make the money he needs to buy his sister free.

And that’s where the whole adventure begins. Instead of raising the money he ends up organising the dockworkers in London into something that might resemble unions and raises all kind of hell.

The book is not based on a true story but many of characters have existed in real life, the liberal leaders who stood up to the king and the corrupt conservatives in the Parliament. Even the famous revolutionary George Washington shows up his pretty face.

Ideologically would I say that the book has a mixture of socialist and liberal messages. It’s a liberal who gets the ball rolling by declaring every worker free to pursuit his own wealth while in London Mack turns the unorganised dockworkers who get paid in liquor rather then money into a well functioning cooperative making it impossible for the employers to pay them with booze or the old slavesalaries.

Beside the revolutionary mainstory there is also a beautiful sort of Romeo and Juliet lovestory between the slave Mack McAsh and the rich upper-class Lizzie Hallim who is to marry the son of sir George Jamisson. You sit on edge throughout the whole book hoping for them to get each others but there are so much standing in the way.

I would recommend the book to anyone who enjoys reading. I hope I haven’t given the impression that you have to be as far to the left on the political scale as myself to enjoy this book, you don’t have to have a political interest what so ever because this book is simply about a mans fight for his life and the rights for those around him. It’s full of exciting twists and turns leading to a very special ending.

Jag gick längst på en kullerstensväg i en stad mitt i natten.
Det var inga andra som gick på gatorna runt mig och det enda ljuset var den starkt skinande fullmånen.
Inte så mycket som en fågel var ute och trädkronorna rörde sig inte i vinden.
Staden påminde inte om någon stad jag tidigare sett, husen var som de husen de lite förnämare 1700-tals londonborna skulle kunna tänkas bo i, men de var höga som moderna skyskrapor.

Jag kom fram till en vägkorsning där jag kunde välja mellan att gå tillbaka, åt vänster eller höger. Jag har för mig att jag gick till vänster, följde gatan tills jag såg en folksamling lite längre fram.
Jag gick fram till folksamlingen och frågade en välklädd äldre dam vad det var de kollade på och hon nickade mot en gigantisk scen som jag stod bredvid, ett mirakel att jag inte hade upptäckt den själv.
Scenen var fantastisk, den var minst 300 meter hög och säkert hundra meter bred. Jag stod vid mitten av den.
Ramen, eller vad det nu heter, runt scenen var förgylld och formad lite som en båge utåt på båda sidorna och två mindre uppåtpekande bågar som möttes i mitten på toppen av scenen. Det fanns ett emblem på den i form av en tredelad frans skulle jag vilja säga. När jag kom dit så var det röda draperiet fördraget så man såg inte vad som hände på själva scenen, men så öppnades den upp.
Scenen var en fantastisk blandning av saker och en stor mångfald av färger men det fanns ändå ett mycket klart mönster som den följde. På den högra sidan bestod scenen av en stad som mycket påminde om den staden jag vandrat igenom. Höga 1700/1800-tals hus i alla möjliga färger fyllda med folk och krimskrams. Gatorna på scenen var likaså fyllda med folk klädda i fina 1800-tals klänningar och kavajer. Jag fick intrycket av att det var en marknad för det fanns handelsstånd här och där och människorna verkade ha det trevligt. Bakgrunden var samma svarta natthimmel som det var över mitt huvud.
Men det var sidan till höger.
Till vänster på scenen fanns det enbart en stor trappa.
En stor grå trappa som saknade andra detaljer än trappsteg och som inte på något sätt varierade i form eller färg.
Den var mycket brant och trappstegens storlek vittnade om att det inte var människorna i staden som den var byggd för.
Den väckte naturligtvis frågor och jag undrade vem som skulle kunna ha avändning för en så stor trapp som inte direkt verkade leda någon annanstans än rakt uppåt.
Mina ögon nådde toppen av trappan och där uppe stod det en man, först såg jag bara hans svarta konturer.
Men sen så började det blixtra uppe på scenen och hans person dök upp i detalj för mig.
Han såg ut som en helt vanlig mycket tråkig person. Han var modernt klädd, han hade en vit skjorta och svart eller kanske röd slips. Ingen kavaj över skortan men svarta kostymbyxor hade han, jag fick aldrig se skorna.
Hans frisyr var fruktansvärt tråkig, håret var brunt och varken särskilt mörkt eller ljust. Han såg nästan ut att ha pottfrisyr men ändå inte, ganska kort.
Han hade runda glasögon med en mycket tunn båge, en vit man som inte skulle ha stuckit ut i en folksamling stod här på toppen av trappen och blickade ut över de små människorna i staden. Allt detta utspelade sig uppe på en scen på en gatuteater.
Jag förundrades över mannen och tog en bild med min mobilkamera för att kunna zooma in och få mig en närmare bild av honom.
Men när jag såg fotot blev jag chockad, mannen som sett så meningslös ut före.
På fotot var han minst trettio meter lång, förutsatt att han var samma storlek som en vanlig man i "verkligheten".
Han såg inte längre ut som en man, han såg nu snarare ut som en demon som var genomsynlig med ett starkt inslag av grönt. En stor genomsynlig grön demon som verkade ha en gasliknande spökkonsistens.
Och om den här demonen var stor så var det ingenting jämfört med armen som han styrde. Han styrde en gigantisk arm vars handled var ungeför dubbelt så bred som han själv var mellan axlarna. Den här armen nådde ändå från mannen uppe på den gigantiska trappen ner till människorna i staden. De kunde inte se den men den var hela tiden där. Jag fortsatte att beundra den gigantiska gröna spöklika handen som rörde sig från den svarta himmelen upp på scenen ner till de ovetande människorna nere på botten.
Men efter ett bra tag så vände sig demonen mot mig, han hade upptäckt att jag sett honom.
Blicken jag fick gav mig en chock så att jag nästa ramlade omkull och mitt blod isades till.
De röda draperierna drogs för och showen var över.
Trots att den var över ville jag se mer så jag försökte ta mig upp på scenen men tre små gummor i färgglada 1800-tals klänningar stoppade mig. De var mycket små, max 80cm långa och hade stora enfärgade hattar.
Trots att de var så små kunde de utan problem hindra mig från att ta mig upp på scenen.
"Du får inte gå upp dit, du ska hem nu.", sa deras ledare och kollade på mig med ett uttryckslöst ansikte.
"Men varför, varför, varför!? Jag vill upp och se vad som händer igen!!"
"Ställ inte så många frågor och följ med oss nu"
Utan att jag kunde kämpa emot och utan att jag ens kände av det så var jag åter hemma hos mig själv.


Väl hemma hos mig så slutade de inte, jag ville gå in i mitt rum och lägga mig men de tvingade mig att gå in i vår gamla ladugård. Det var helt kolsvart därinne och jag kunde inte se någonting men ändå tog jag flera bilder även här med min mobilkamera.
Jag virrade runt i min bäcksvarta ladugård ett tag tills jag hittade ut igen, när jag var ute så tog jag upp mobilen och kollade på bilderna.
Bilderna var fulla med soldater, de var fullt beväpnade och såg redo ut att skjuta allihopa. Jag hade inte hört eller sett någonting när jag var där inne men väl ute såg jag att jag hela tiden hade varit omringad av soldater.
Chocken tog ifrån mig talförmågan och jag stod och stirrade upp i himmelen...

Man har hört extremt mycket gnäll ifrån Sverigedemokraterna att svenska folket bara har blivit hjärntvättade av Sveriges kommunistiska media, att kommunistiska kanaler eller tidningar som SVT och Aftonbladet har gett en mycket vinklad bild av allt de säger. Jag vet inte om jag ska hålla med eller inte.
Hur som haver kom jag fram till att jag skulle läsa igenom det som Sverigedemokraterna själva skrivit i sitt partiprogram eller i sin tidning SD-kuriren och bilda samt förmedla min uppfattning. Här kommer jag att bekräfta eller bortkasta samtliga åklagelser.

Att de är konservativa är kanske inte direkt något de försöker säga emot, men konservatismen innebär en långsam utveckling frammåt och inte att man drar klockan bakåt.

Ett exempel är kyrkovalet, när alla andra partier som ställde upp i valet talade om hur man bättre skulle integrera kyrkan med det moderna samhället på ett bättre sätt samt göra det mer demokratiskt var SDs huvudpunkt att de ville ha tillbaka "våra fäders" kyrka, med en starkare mer religiös roll. Med tanke på hur de värnar om Sveriges sekularisering är ju detta också mycket förvirrande.

Under skolpolitik kan man läsa hur varje skolklass borde ha en "klassmorfar" som de ska besöka för att denne ålderlige gamle mannen ska berätta hur det var förr i tiden, eftersom det var så mycket bättre förr.

Enligt Sverigedemokraterna har vi i Sverige en alldeles för liberal abortlagstiftning, vi borde ha en strängare. En mycket bakåtsträvande och kvinnofientlig åsikt borde vi alla kunna hålla med om. De vill redan i skolan starta en diskussion bland eleverna om hur omoraliskt det är med abort.

Naturligtvis flyter meriter som bakåtsträvande och korkade ihop.

Det kan man se när man läser om Familjepolitiken som är en oas av korkade bakåtsträvande och homofobiska uttalanden.

"Sverigedemokraterna menar att den traditionella kärnfamiljen är en djupt rotad och naturlig gemenskap som inte kan ersättas av några konstruerade kollektiv."

Enligt detta parti är inte familjer med samkönade föräldrar riktiga familjer utan "konstruerade kollektiv". Därför ska inte homosexuella få adoptera eller insiminera. Ett barn har enligt denna lysande logik det bättre på ett barnhem än i en familj med två samkönade föräldrar. Och naturligtvis ska man värna om äktenskapet med, inga läskiga onaturliga par här inte, varken kyrkligt eller borgerligt.

Värna om kärnfamiljen och äktenskapet!

 

Varför inte liksom!? ---->

SD anser också att man inte bör adoptera från utlandet "(...)Det nuvarande statliga adoptionsstödet skall slopas vid utländska adoptioner och delar av detta bör istället användas till insatser i syfte att ge föräldralösa barn i utlandet en möjlighet att växa upp med en far och en mor i sitt eget land eller kulturella närområde."

Sen så är ju frågan hur mycket av den utländska kulturen som ett barn som kom till Sverige vid två års ålder har uppsnappat, eftersom att de är nationalister och inte rasister är detta mycket förunderligt.

 

 

 

Idioti och rasism hör även det ihop vilket gör sig tydligt när man läser om deras teorier om demokrati.

"Det råder ingen tvekan om att mångkulturalismen allvarligt försämrat förutsättningarna för en fortsatt demokratisk utveckling i vårt land."

Jo, det gör det. Visst har demokratin tagit lite stötar på det senaste men jag har svårt att följa deras resonemang i att en folkomröstning om grundlagsändringen FRA eller Lissabonfördraget uteblev pågrund av invandrarna.

I idé-dokumentet under "Demokratisk utveckling" kan man läsa om deras teorier. Det följer inte någon närmare vettig förklaring till påståendet ovanför. Att de slänger ur sig sådana saker utan att backa upp det talar för hur oärliga de är och att de förväntar sig att läsaren kanske inte är så insatt och blint faller för det de säger. Det går inte att backa upp det.

De påstår att det är ett teoretiskt bevisat fenomen att homogena (alltigenom lika, likartad) stater är mer demokratiska än heterogena (innehållande olikartade beståndsdelar) stater. Även här är det bara ett "teoretiskt bevisat fakta" som vi helt enkelt ska lita på att de har stöd för.

Det skulle vara skönt med ett exempel. Sverige är ett hyfsat heterogent land, någon som har ett bra homogent exempel på ett mer demokratiskt land? Nordkorea? Eritrea? Att säga att demokratin faller för att alla inte ser likadana ut är ganska korkat, och om man ska se till grupper som motsätter sig demokratin är det kanske inte multikulti-grupper man först kommer att tänka på.

 

 

 

 

 

 

Jag har inte avlyssnat några möten, jag har inte bara tagit med korkade påståenden som de senare tagit

tillbaka: http://sverigedemokraterna.se/  <-- Läs själv, gav mig rysningar.

Så slutligen skulle jag vilja säga att partiet inte hör hemma i riksdagen eller vid någon annan maktposition. Jag tror stenhårt på demokratin, det är därför jag skriver ett blogginlägg istället för att spränga Åkessons bil :).

Men, för dig som överväger att rösta på dem hoppas jag att inlägget hjälpte dig att förstå varför man inte bör det. Jag är som ni kanske förstått vänsterpartist och förstår om du som jag ser brister i samhället som det är nu, men SD är inte lösningen.

 

 

 

 

Jag la nyligen ut en debattartikel om privatiseringar i välfärden, inlägget direkt under detta vid namn "Privatapparat", och här har vi ett väldigt bra alternativ till den privata regin. Förslaget lades fram till Vänsterpartiet i Åmål idag av min nära vän och klubbordförande Magnus Olsson, förslaget hurrade vänsterpartisterna högt för så om du är åmålit och gillar det du läser bör du rösta på vänsterpartiet i nästa kommunval. Själva förslaget ser du under rubriken "Mina förslag"

Demokratisering av kommunal verksamhet i Åmåls Kommun.

Läget idag

Privatiseringarna av offentlig verksamhet har aldrig varit större. Sverige står just nu för 20 % av hela världens privatiseringar räknat i dollar som omsätts.^[1] Allt ska bort, skolor, elproduktion, sjukhus, allmännyttiga bostadsbolag, apoteket, svenska vin & sprit, SJ, Banverket (hur de nu tänker sig det) och i ett fall har till och med vattnet privatiserats.

Förutom det rent moraliska dilemmat att offentliga pengar hamnar i privata fickor finns det rent praktiska problem. Devisen ”Åt alla efter behov” skrotas och ersätts med ”Åt alla efter finansiell risk”. Eftersom offentlig sektor fortfarande finansierar välfärdstjänster kan företagen inte öka sina inkomster och måste därför sänka sina utgifter för att kunna tjäna pengar. Friskolor har därmed börjat välja ut vilka elever som kommer att kosta minst och sjukhusens läkare kommer med stor sannolikhet att välja att överbehandla mindre åkommor och feldiagnostisera svåra sjukdomar i framtiden. Med nedskärningarna kommer naturligtvis också en sämre service. Istället för att duscha en gång var fjärde dag får ålderdomar duscha en gång i veckan. Istället för att varje vårdare får 15 patienter att ta hand om får de 20 o.s.v.

Hur kunde det bli så här? Förutom att det finns starka ekonomiska intressen som inleder kampanjer av slaget ”Den ofantliga sektorn” fanns en berättigad kritik mot den offentliga sektorn runt 80- och 90-talen. Byråkratin var stor, köerna långa och människor kände inte att den höga skatt de betalade motsvarade servicen de betalade för. Högerns svar på detta var och är privatisering. Detta var något helt nytt och nu kunde äntligen arbetarekooperativ få prova sina vingar och förbättra vården. Tyvärr vann vinstdrivande företag kampen i upphandlingarna i längden och idag dominerar ett fåtal storföretag. Tre stora företag står för 70 % av den privata vården.^[2]

Vänsterpartiet står verkligen inte utan skuld i detta. Under år 2000 privatiserades statliga företag för 80 miljarder kronor. Det är betydligt mer än under hela Bildts regering 1991-1994 ^[3]

Socialdemokratins och Vänsterns förslag har alltför länge varit att lappa ihop hålen som de borgerliga partierna skapat i välfärden. Vi har förvandlats från en förändrande rörelse till en rörelse som försöker reparera och hålla kvar saker som de varit. Knappast något som engagerar människor.

Mina förslag

Kritiken mot offentliga sektorn är berättigad och ska inte ignoreras av vänstern. Den offentliga sektorn är visserligen en bättre ägare än en privat aktör men vi som ingår i en demokratisk och socialistisk rörelse måste se längre än så. Vi måste ställa krav på ett större inflytande och folklig kontroll av vår gemensamma verksamhet.

Vem känner bättre till skolans problem än lärarna? Vem vet vad som är bäst för åldringar än vårdarna som arbetar där? Vem vet bättre hur ett dagis ska skötas än dagislärarna? Svaret är Ingen! Kommunens politiker vet inte vart pengarna bör gå på samma sätt som de anställda gör.

Arbetarnas inflytande över sin arbetsplats är något vi i vänstern alltid har kämpat för. Nu har vi möjlighet att inleda det arbetet. Jag hoppas att verksamheten genom bättre inflytande förbättras och att arbetssituationen för de anställda blir bättre. Flera undersökningar visar att inflytande över sin arbetsplats är en av de största faktorerna för huruvida man mår bra på sitt jobb eller inte. Andra undersökningar visar att produktiviteten ökar med större frihet.

Privatiseringsvågen kan inte bekämpas med det enda kravet att kommuner, landsting och stat ska återta verksamheten. Vi måste gå längre än så. Vi måste bevisa att det gemensamma är en bättre ägare och vi måste komma fram med förslag som går längre! Mina förslag är därför:

l Låt de anställda tillsätta sin egen ledning.

De anställda på en arbetsplats borde självklart ha rätten att välja vilka som ska representera dem. Tyvärr så är det inte så idag. För arbetsmoralen och produktivitetens skull är det viktigt att de anställda har inflytande över sitt arbete då arbetsplatsen i normala fall är den plats man nästan tillbringar en tredjedel av sin tid på. För att de anställda ska få inflytande är det viktigt att kunna tillsätta en demokratiskt vald ledning. Vid misskötsel skall de anställda ha rätten att avsätta en ledning och välja en ny. Kommunen bör ha inflytande I valet av ny ledning men inte kunna tillsätta den själv.

l Låt de anställda fördela pengarna.

De anställda vet alltid bäst var pengarna behövs på deras arbetsplats. Därför bör man överlåta besluten till dem i så hög utsträckning som möjligt. Lärarna vet att böckerna behöver bytas ut när Sovjetunionen och Jugoslavien fortfarande finns i skolbibliotekets kartböcker. Kommunpolitiker lånar sällan böcker på Södra Skolans bibbla. Vårdarna på ålderdomshem vet när Tvn i vardagsrummet behöver bytas ut mot en färg-TV. Kommunpolitikerna tittar sällan på TV på Ekbacken. (Men om fem år gör de nog det). Om kommunen vill investera pengar i något speciellt bör den ha möjlighet att öronmärka en del av pengarna.

l Utvidga den kommunala verksamheten

”Välfärdens kärna” är nog så viktig. Men om vi vill skapa ett demokratiskt samhälle som styrs av människor i gemenskap måste välfärden utvidgas och föras närmare folket. Åmåls Kommun bör understödja denna utveckling och driva alla verksamheter som Sveriges lagstiftning tillåter den att driva. På så vis skapar vi ett samhälle där människor får som vana att tillsammans verka för ett bättre samhälle istället för att vi får en elit av toppolitiker och storföretagare som sätter vinstintressen före behov.

Magnus Olsson

Vänsterpartiet

Källor:

^[1] Privatization Barometer, Sälj hela skiten, sidan 56.

^[2] http://www2.vansterpartiet.se/nordanstig/art_detalj.asp?ID=14

^[3] Sälj hela skiten, sidan 67

betona den demokratiska sidan av gemensamägd egendom

förtydliga nyvalsdelen

Jag blev vid en ganska så ovanligt låg ålder intresserad av politiken och hur saker i vårt samhälle styrs. Mina vänner förstod inte hur jag orkade bry mig om sådana tråkiga saker och mina föräldrar blev mycket roade när jag berättade att jag gått med i ett partis ungdomsklubb.

Det kändes då bara naturligt att min debattartikel skulle handla om något som jag tycker är intressant och en stor del av min utmaning antar jag kommer vara att göra den intressant och informativ för personer som kanske inte är så bevandrad i frågan om privatiseringar.

Det jag står för är i alla fall att privatiseringar, i huvudsak inom välfärden, är en negativ sak eller åtminstone något vi borde vara försiktiga med. Och varför tycker jag så?

Samhället är en nyckfull varelse som konstant utvecklas, ibland till det bättre och ibland till det sämre, sen finns det naturligtvis olika ögon att se utveckling ur.

Personligen känner jag att det finns ett moraliskt dilemma med vinst inom vården, det förvandlar en del av samhället som borde bygga på allmännyttan till en vinstgenererare. Självfallet så räcker inte det som argument, även om sju av tio svenskar samtycker med påståendet enligt en undersökning DN gjorde.

Det första jag tänkte göra är att försöka förklara pengarnas marsch ifrån skattebetalarnas fickor till sin slutdestination.

 

Man får ju ofta nerskjutet i halsen att liberaliseringar inom välfärd och sjukvård leder till ökad vinst men när vinsten går till aktieutdelning borde det resa en del frågetecken.

Precis som inom offentligt ägd vård finansieras privatvården med skattemedel som då går till vårdkoncernerna där de ledande namnen är Attendo, Aleris, Capio och Carema. Det är deras jobb att styra sjukhusen och vårdmottagningarna med förväntningen att de ska hålla kostnaderna nere, jag återkommer till hur detta genomförs i delen som handlar om kvalité.

Vårdkoncernerna ägs av riskkapitalbolag som till exempel IK Invest eller 3i. Ett riskkapitalbolag är ett företag som köper upp riskkapital i andra företag antingen vid företagets födelse eller senare när företaget mer etablerat sig beroende på om det är en venture eller buyout- fond. Meningen med riskkapitalbolag är förstås att få in vinst och vinsten dyker inte upp förrän företaget börsnoteras eller säljs och då köps upp av ytterligare en länk i kedjan nämligen holdingbolag. Ett holdingbolag är som namnet kanske skvallrar om ett bolag som håller något, och det är i det här fallet aktier. Och om man kollar upp var holdingbolagen håller till hittar man alltid adresser i Luxemburg, Jersey, Guernsey och en mängd andra skatteparadis.

Den invecklade handelskedjan är inte speciellt lätt att följa men jag hoppas att jag gav en någorlunda bild om hur det går till, skattepengarna går till vårdbolag som skickar vinsten till riskkapitalbolag som köps upp av holdingbolag belägna i skatteparadis. Pengarna har gått från skattepengar till aktieutdelning i skatteparadis.

 

Sveriges privatiseringar kan inte mäta sig med den privata sjukvård som förstör liv i USA men steg i den riktningen borde tända små varningsljus.

Enligt en undersökning framställd av Doctors of the world så har USA ett genomsnitt på 390 invånare per läkare medan vi i Europa ett medel på 330 invånare per läkare trots att USA spenderar 15% av sin BNP på sjukvård medan vi i Europa endast spenderar 8% av våra pengar på vården. Denna ”European socialism” som amerikanska republikaner uttrycker det visar sig klart mycket effektivare än den frisläppta amerikanska kapitalismen där patienter vårdas efter inkomst snarare än behov. Vet inte om det är relevant att lägga till att det land med överlägset minst invånare per läkare är Cuba, 170 invånare på en läkare.

Men denna behandling efter inkomst kan väl inte förekomma i Sverige där privatvården finansieras med skattemedel för att ge en fri sjukvård?

Det förekommer ändå på sätt och vis eftersom privata vårdkonserner helt klart föredrar att etablera sig i rikare kommuner, det är till störst del kommunalskatten som betalar vården.

När privatisten själv får bestämma var och hur mycket den ska investera leder det oundvikligen till att de rika områdena får bättre förutsättningar, det ideella skulle jag säga är en kollektivt ägd och finansierad sjukvård för att se till att alla får samma vård.

 

Det leder till en annan viktig del av det hela, demokratin.

En offentligt ägd sjukvård styrs också offentligt av de förtroendevalda politikerna. Personen som du röstat på bestämmer över sjukhusets budget med avsikt att göra tjänsten så bra och tillgänglig som möjligt, till skillnad från privat regi då personen som fattar beslutens största iver är att tjäna mer pengar.

I en helt privatägd värld skulle din röst vara mindre värd än papperet med kandidatens namn på.

Här kan vi återigen ta en titt på vår granne i väst som enligt dem själva är världens mest demokratiska land där de 2004 hade ett valdeltagande på 56,69% (tog 2004 för att det var rekordhögt valdeltagande). Olika människor har olika åsikter men om du frågar mig så beror det låga valdeltagandet på en känsla att politikerna inte kan påverka något eftersom allt styrs av företagen, och tvåpartisystemet släpper i praktiken inte in några andra alternativ.

 

Och sen finns det rent praktiska orsaker till att sjuk- och äldrevården inte ska vara ägt av privatpersoner. De här skälen skulle vara ännu tydligare om den även hade varit privat finansierat men är även i vårt läge helt uppenbara. Jag ska ta Vårdval Stockholm som exempel på hur marknadens prioriteringar inte alltid är det som passar bäst på människan.

Vården handlar om prioriteringar. Vad bör man prioritera? Ska man prioritera att man ska få snabb behandling för minsta lilla åkomma i primärvården eller ska man prioritera vård för de verkligt sjuka i specialistvården?

Vårdval Stockholm innebär bland annat att entreprenören får betalt per besök på sin vårdcentral. Och då säger det väl sig självt vad han prioriterar.

Det har till visst del inneburit att besöken i primärvården har ökat vilket är bra, men resurserna har tagits från specialistvården. Köer för cancerpatienter och andra kroniska sjukdomar får vänta framför folk med mindre åkommor. Jag ogillar att upprepa mig men här är vi tillbaka vid den demokratiska aspekten av det hela.

I Sverige så fattades det ett upplyst och demokratiskt beslut att vårdresurserna i huvudsak ska gå till de verkligt sjuka, 50% av våra resurser ska gå till de tre sjukaste procenten. Men i reformer som Vårdval Stockholm så ersätter den mänskliga drivkraften det logiska beslutet.

Att behandla så många som möjligt på så kort tid som möjligt måste inte vara samma sak som en effektiv vård, vård efter behov borde prioriteras högre.

Sen när det gäller kvalité så varierar det från ställe till ställe. Jag läste en ingående undersökning av äldrevården i boken Privatiseringarnas Pris där man hade frågat gamla på ålderdomshem i både kommunal och privat regi med delade resultat. I kommuner som Nacka och vissa andra mer välbärgade kommuner så fick privatägda ålderdomshem högre betyg men chockerande nog fick den kommunalt ägda ålderdomshemmen i Rosengård bättre betyg. Det största klagomålet på de privatägda var att de hade för få aktiviteter och det största klagomålet på de kommunalt ägda var att de tyckte att personalen var för otrevlig. Det kommer inte direkt som en chock, när intresset är vinst så kanske man inte prioriterar aktiviteter på samma sätt.

Mitt sätt att se på det så är det egentligen bara kommersiella intressen som jag opponerar i den här debattartikeln. Det kommer fortfarande att finnas konkurrens så länge landet fortsätter att välja ut sina förtroendevalda men konkurrensen kommer bara att innebära en så rättvis och bra vård som möjligt.

 

Jag tänkte göra lite framtidsscenarion för hur det skulle vara om några olika svenska partier fick 100% av mandaten, alltså helt obestridd makt lite som en diktatur, och jag hoppas väcka lite tankar inför valet nästa år.
Som titeln på inlägget kanske avslöjar kommer det här vara ett Folkpartiet scenario. Jag kommer köra både partiernas och deras ungdomsförbunds åsikter.

Ok, året är någon gång i en nära framtid. FP fick otroligtvis nog 100% av rösterna i valet sådär en tio år tidigare.
Jan Björklund, mer känd som "inte-lars-leijonborg", har kört med en klassisk liberal politik med individens frahet framför allt.
Tillsammans med Lufs ledare Frida Johansson Metso har de arbetat fram en ny svensk modell eftersom de faktiskt är stora fan av "kollektivavtal å fack å sånt"



Hell yeah! Målet att underlätta för vapenexport till resten av EU lyckades och Sverige står nu för 100% av alla EUs vapen både privat, polisiärt och militäriskt. Sveriges vapenindustrilobbyister gjorde sitt jobb väl och lyckades få mer liberala vapenlagar åt ett liberalare EU och snart var det inte en europé som inte hade ett vapen med texten "Made in Sweden" på sig. Succé


Genom den här vapenindustrin så blev det både en massa jobbtillfällen för folket och så blev Sverige som en arsenal för demokratin i världen.
Men fortfarande fanns det för mycket arbetslöshet enligt Björklund, det räckte med fyra procent för att se till så att samhället hade den andel nyskapande entreprenörer det behövde. Så att de mer lite tur kunde starta företag och konkurrera ut de gamla multinationella företagen med tusentals underbetalda anställda.
Då kom partiet med idén att de skulle störta lite diktaturer.

Hej och åter välkomna till min blogg, idag ska vi prata utopier. Alltså paradis, det här kommer handla om hur jag skulle vilja att världen var.

I den här utopin finns det inga nationer, hela världen är ett enda stort land där jag bestämmer. Notera att jag är enväldig diktator eftersom att jag vet bäst, det är helt osjälviskt och jag tror egentligen att jobbet som världsdiktator är ganska påfrestande men jag gör det ändå för att jag är en sådan medmänniska.


Enligt tidningen Matsuveränitet har ca 854 000 000 människor inte mat för dagen och dagligen dör det massor med barn av svält i tredje världen medan fetma är en stor hälsofara i västvärlden.
Masshungern beror verkligen inte av ett matunderskott, det tillverkas tillräckligt med mat i världen för att varje jordbo dagligen ska få 3 500 kalorier men marknaden prioriterar den som kan bjuda högst för maten snarare än den som behöver den mest.
Därför ska jag som diktator över hela Jorden inte låta marknaden styra matproduktionen, jag ska nämligen förstatliga hela livsmedelsindustrin och, i vissa fall med hjälp av skattepengar, se till att den finns överallt för priser som befolkningen har råd med.
Det kommer också att göras andra kraftiga restriktioner på den fria marknaden för att främja folket och försöka förebygga situationer som i det utfiskade Somalia eller alla andra otaliga exempel på den krackelerade kapitalismen.

I min supernation så ska naturligtvis sjukvården vara kollektivt ägd och skattefinanserad, visst det är väl ok att folk har olika häftig bil beroende på intäkt men sjukvården ska vara lika för alla.

Eftersom det här innebär att hela världen blir till en enda nation kommer det innebära extremt många kulturkrockar och folk som blir allmänt sura på varandra över löjliga saker som religion, fundamentalister kommer förmodligen att försöka bryta sig loss från "hedningen" Fredrik.

Vi ska naturligtvis ha religionsfrihet i landet, det här ska förhoppningsvis aldrig utvecklas till att bli en förtryckarstat med för mycket att säga till om. Men religion och liknande ska bekämpas på mer humana sätt, drömmen är att sekularisera hela världen vilket kommer göras genom att t.ex göra religionsundervisningen i skolan väldigt kritisk till just religion för att barn vid så tidig ålder som möjligt förstår att de inte ska ta den på allvar. Sen kommer det drivas kampanjer i de olika medierna som är anti-religiösa. Anti-rasism kommer också spela en stor roll i skolningen.

Medierna ska vara fria från statlig förhandsgranskning och ordet ska hela tiden vara fritt, mina mediekampanjer kommer vara frivilliga men lukrativa för mediamogulerna.

Med min regim kommer världens offentliga sektor att växa väldigt mycket vilket kanske säger sig självt med tanke på hur dålig sjukvård och skola ofta är i världens fattigaste länder.
Detta kommer ju då vara skattefinanserat och jag kommer att räkna ut medellönen för världens invånare och sedan beskatta folk proportionellt med förmögenhetsskatt för att jäma ut mellan de tidigare folkslagen. Så att man möts någonstans på mitten.

Eftersom detta handlar om att göra hela världen till ett land kommer ju nationsgränserna att försvinna vilket kommer innebära att folk flyttar runt mer vilket då innebär det sista steget i globaliseringen, eftersom att folk flyttar runt så mycket kommer världen att balanseras ut på ett nytt sätt och folk kommer att bosätta sig på nya ställen där det inte redan bor folk, typ norrland eller de små kommunerna (förutsatt att småkommuner runt i världen har det som de i Sverige)

Något som kommer att skynda på det här runtflyttandet av människor kommer vara den gratis kollektivtrafiken.
Med de katastrofala miljöförstörelserna vi har idag så är en av åtgärderna jag kommer göra när jag är diktator över världen att förstatliga kollektivtrafiken och göra den skattefinanserad, nu antar jag att det kommer en del gnällanden bak dataskärmarna men en skattefinanserad kollektivtrafik kommer att bli billigare per person än ägandet av en bil som då blir ganska överflödigt.
Naturligtvis ska jag bygga ut den gröna energin och bygga solceller i Sahara osv men jag vill helst undvika att skriva sådana populistiska dussinidéer som en miljon människor propaganderat med tidigare.

Det kommer naturligtvis finnas människor som inte gillar mina reformer, konservativa människor som inte kan leva med att män och kvinnor ska ha samma möjligheter i mitt land eller rika människor som inte ser massvält i tredje världen som sitt problem. TIll er kan jag bara säga: "Fuck you!" Bakåtsträvare kommer hamna i omskolningsläger Clockwork Orange style!!! Men notera att jag inte vill ha dödsstraff i mitt land, det har inte direkt visat sig så effektivt hittills och eftersom jag är diktator anser jag att det skulle vara fel att jag gav mig själv rätten att bestämma vem som förtjänar att leva eller dö, möjligtvis om jag hade varit demokratiskt vald.

Med det här stora landet kan man kanske få känslan att de stora företagen skulle få mycket mer makt, men så är inte fallet. Alla större företag, börjar räknar någonstans mellan 500-1000 anställda, kommer att demokratiseras för att se till att åtminstone en viss makt ligger med folket.
Det är min åsikt att om man skulle demokratisera företagen så skulle de anpassa sig mer efter vad marknaden behöver snarare än direktörernas ego. En indirekt demokrati där de anställda väljer ut vilka som ska sitta i styrelsen med ca 5 års mellanrum, för att kunna bli vald krävs det att du har någon slags utblidning och erfarenhet inom företaget.

Inga krig och ingen svält är målet.

420

Over and out

Hej igen mina trogna läsare!

Idag ska jag berätta för er om en drog som har förstört livet för många genom tiderna, den har hållt tillbaka utveckling eftersom den har fördummat annars inteligenta människor och fått dem att göra destruktiva istället för konstruktiva saker.



Stupid like him they get --------------------->
















Långvarigt bruk av den här drogen som artikeln handlar om kan ge en helt förstörd syn på verkligheten och i vissa fall hallucinationer.
Man kan helt och hållet förlora all förmåga till logiskt tänkande och tappa förbindelsen med verkligheten!

                                                       The world be looking mighty funky---->









Nu tänker ni "men hallucinationer kan ju vara jätteskoj, varför är du en sån pussy Fredrik?"
Den här drogen har varit ett av det fria samhällets värsta fiender sedan urminnes tider och har används av auktoriteter för politiska och ekonomiska endamål, INTE mer rättfärdigat än det brittiska imperiets användande av opium för att manipulera det kinesiska folket och deras marknad på 1800-talet!!




                                  Men det här är väl ändå inte ok!?---->

Wow!!! Måste ha vart en stark drog för att få med sig folk på det bilden under hänvisar till!



Den har drogen har delat upp folk i olika grupper och ofta har man krigat om hur drogen ska brukas, ska man använda den fem gånger om dagen vänd mot öst eller ska man göra det i en garderob tillsammans med en riktig dealer?
Dessa "dealers" har tystat människor med brutala medel om de vägrade denna hallucigena verklighetsflykt genom att välja sitt sunda förnuft och kritiska tänkande.

Den har också använts för att hålla kvinnorna nere och arbetat hårt för att se till så att det föds så många oönskade barn runt om i världen som bara är möjligt, för ibland kan användande av drogen då både personligt bruk eller ifall de som fattar de viktiga besluten skulle missbruka leda till att abort blir omöjligt, likaså andra preventinmedel. Sjukdomar som aids och andra hemskheter är extra vanligt bland missbrukare i de fattiga länderna.
Som sagt tappar man förbindelsen med omvärlden vid missbruk och kan få för sig att uttalanden som:

"En man är inte pliktig att böja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet. Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen. Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull."
Är faktan eller att kvinnor inte ska få lov att utbilda sig för att det av någon anledningen skulle vara fel, vanligare i tredje världen.
Man kan ärligt få för sig att människokroppen efter tre dagars död kan starta igen utan något som helst medicinskt ingrepp.

En annan läskig och väldigt frihetsberövande hallucination en del människor tvingas leva med är att något övernaturligt väsen skulle styra deras liv vilket tar bort individens möjlighet att fatta egna beslut. Den här individen kan lätt bli paranoid och tro att den skulle bli omänskligt hårt staffad ifall den skulle bryta mot några regler som egentligen inte finns.

Men hur börjar missbruket?
Jo för det mesta är det faktistk föräldrarna, de som ska ha vår hälsa som första prioritet, som trycker ner det i halsen på en som liten.


                                               Ingen ansvarsfull förälder skulle väll göra något sådant?------>

Det är inte bara missbrukande föräldrar som försöker få dig att börja, det kan även finnas lärare speciellt för er små barn som är öppet missbrukare och av någon anledning tror att de skulle göra er en tjänst om de fyllde era oskyldiga hjärnor med paranoida hallucinationer att ni skulle vara övervakade av en övernaturlig kraftg som har planerat hela ert liv i förväg och som delar ut odemokratiska straff för de minsta snedsteg, straff som vi kan vara ganska säkra på att amnesty international skulle förkasta.



Drogen jag pratar om är naturligtvis religion, i alla dess former.
Den var en naturlig del av vårt samhälle för 2000 år sedan men idag har vi logiska lösningar till det mesta och upptäcker dagligen nya saker.
Om ni skulle känna någon missbrukare är det för det mesta för sent, men då måste du lova mig!
Låt inte personen få dig att börja!!! Var en individ och säg nej till föråldrade världsbilder och TÄNK SJÄLV!

Hej mina trogna läsare, sry att uppdateringarna har varit så sega men det ska det bli ändring på hoppas vi.
Idag ska jag beröra en fråga som har spelat stor roll i mina sociala umgängeskretsar, den här händelsen har kommit att bli den mest uppmärksammade på säkert flera dagar.

Det är naturligtvis Patriks hand jag pratar om och det att den är till viss del tillfälligt ur funktion, två fingrar är stukade och en knoge är ganska messed up, Det handlar om hans högerhand vilket allvarligt har försämrat Patriks livskvalité, vi behöver inte gå in på några detaljer där.
Vad var det alltså som hände?

Jo den allmänt accepterade teorin vi har uppsnappat i mainstream media är som följer:
Patrik åkte kl. 20:00 från sitt hus på Sida södra till Sandra som bor i Torrskog den 22/5- 09 för att närvara på Sandras och Elins gemensamma 18års fest.
Det hela rullade på ganska ok och Patrik drack som vanligt skit mycket sprit.
 

Hej alla mina sju läsare, shit snart kan jag räkna er i tiotal!

Hur som helst, jag och två kamrater har gjort en film om det svenska språket som ett svenska arbete.
Och resultatet är helt enkelt ovärdeligt!

http://www.youtube.com/watch?v=KcCx5zL0hRg&feature=channel_page     del ett!

http://www.youtube.com/watch?v=e8cG-c7NJvo&feature=channel_page      del två!

http://www.youtube.com/watch?v=G40pUv5vrEc&feature=channel_page     del tre!

Se samtliga! jag lovar att det kommer vara värt 25min av era annars så meningslösa liv!

 

Det här är en uppsats jag skrev när jag gick i åttan, alltså tre år sedan. Fick MVG enda bristen var att jag inte hade med tillräckligt om hur folket levde i de olika länderna.

Kommer ihåg att den var väldigt rolig men säg sjävla vad ni tycker om ni orkar läsa igenom den that is ^^

 

 

Latinamerikaresan

 

Kapitel 1

 

Det var tre kompisar vid namn Anton Amnehagen, Patrik Forsberg och Fredrik Gustavsson som hade sparat ihop pengar till en resa till Pajala, men så kom de fram till flygplatsen i Norrköping och där hittade de en låda med 200 000 000 kr.

”Jippie!” ropade Patrik. ”Nu kan vi åka till Pajala 500 000 gånger om!”

”No jag veat, vi åjker tijll Hastings på språjkresa”, sa Fredrik överlyckligt på svengelska.

”Killar vi åker till (trumvirvel) Brasilien och efter det Columbia följt av sist och också minst Jamaica. Tänk er bara, 200 000 000 kr i solens, lyxens och strändernas kontinent.” Antons ögon tindrade.

”Ja, jag älskar deras klimat, natur, historia, näringsliv, befolkning och geografiska särdrag”, sa Fredrik på ett sätt som fick det att låta väldigt inlärt.

”Ja,” sa Anton helt ej lyssnande och ointresserad. ”Men vad jag menade var länga stränder fulla med topless solande tjejer som kommer springande så fort man viftar med lite pengar. Och leva lyx i svindyra Jumby Bay”, sa Anton ännu mer tindrande med ögonen.

”Åka snöskoter, bada i isvak och vandra i -28 grader genom snöstorm”, sa Patrik med lyckotårar i ögonen.

”Vi åker inte till Pajala, Patrik.”

”Åh, du ska alltid bestämma Anton.”

Och så for de iväg i sin splitter nya Jumbojet mot sitt livs största äventyr.

 

 

”Latinamerika. Gubbar kan ni tänka, vi ska bränna pengar som om det vore ved”, Ropade Anton kanske lite väl upphetsat.

Patrik ryckte till när han hörde ordet ved, för det påminde honom om Pajala.

”Vi börjar närma oss”, sa Fredrik från kockpitten, där han läste en instruktionsbok vid namn ”Flying for dummies”. ”Vart ska jag landa?” undrade han.

”I Brasilien fattar du väll!” sa Patrik fortfarande vresig över att de inte skulle till Pajala.

”Men Brasilien är mer än 8,5 miljoner kvadratkilometer stort vilken gör det till världens femte största land till arealen, lika stort som USA och hälften av sydamerikas areal.”

”Åh, ta bara något”, stönade Patrik. ”Vad som helst duger.”

Tja, Natal ser väl fint ut, tänkte Fredrik och landade där, eller som dom kallade det i ”Flying for dummies” kraschlandade rakt i ett privatägt kaffeplantage.

”Åh. Vad är oddsen att man landar i en kaffeåker”, stönade Patrik .

”Faktiskt ganska stora”, sa Fredrik med sin jag vet något som inte du vet stämma. ”Brasilien är världens största kaffeexportör, hela 60% av världens kaffe odlas i Brasilien men nästan hälften dricker brasilianarna upp själva.”

”Only in Latinamerica, eller vad säger ni gubbar”, skrattade Anton.

De frågade en utav arbetarna på fältet om vägen men han var alldeles för förbluffad över att det stod en svagt brinnande Jumbojet på det vanligts vis så lugna fältet som han hade jobbat på i 38 år.

”Va oartig den mannen var”, sa Anton bestört. De följde de typiska stads ljuden och lämnade helt enkelt kvar Jumbojeten hos den fattige gamle bonden. När de gått en stund kom de fram till några slumområden.

”Usch! Vad är det som stinker?” frågade Anton äcklad.

”Visa lite respekt. Människorna här lever i en så kallad ”Favela” vilket betyder att de är ytterst fattiga och ibland inte ens har rinnande vatten eller elektricitet.” ”Men Fredrik då! Det är väl ändå inte mitt problem”, stönade Anton irriterat medan han höll sig för näsan.

”Försök hitta det här i Pajala”, sa Patrik med sin besserwisser röst.

 Efter mycket strävan igenom slumkvarteren nådde våra hjältar staden Natal och belönades med en syn likt ingen de hade sett förut, en Tapir (myrsloks liknande djur) som satt och solade och bak den jättehöga skyskrapor.

”Vilken stor stad”, gapade Anton som aldrig hade varit i en större stad än Åmål.

”Brasiliens befolkning översteg år 1998 befolkningsantalet 160 000 000 vilket gör den till världens femte största land. Brasilien har 12 miljonstäder varav Sao Paulo med sina 17 miljoner invånare och Rio de Janeiro 10 miljoner är störst”, sa Fredrik kunnande. Han kollade ner i en karta och pekade ut var de skulle gå för att komma fram till närmsta hotell, vilket Anton ogillade och efter det pekade Fredrik fram dem till det dyraste hotellet i stan, Natal Grand Hotel. I receptionen stod till deras lycka en finnig ung man som såg väldigt svensk ut.

”Hej, jag skulle vilja beställa tre ru…”, började Fredrik men blev avbruten.

”Jaså hej du, så du snakke svensk. Jeg har arbeitat i Sverige för ente så lange sen. Jeg mener engen som klager på mi språk för eneste gangs skull. Sie förster jeg snakke icke spanske förstå du!” sa norrmannen med en mycket energisk på gränsen till ADHD aktigt. ”Jo tre rum är du snä…”

”Förskräktligt kämpe great här nere i Brasiliananen. Mången grejer te å göre me eller uten barn. Bade å vattne skeder å sighte seeing, ja de e va de en har te å jöre har nere om man ä e turist.”

”Inte ens här slipper man er norrmän”, sa Patrik deprimerat.

”Tre hotell rum är allt vi vill ha”, sa Fredrik så snabbt att norrmannen inte hann avbryta honom. Och till slut fick de sina tre hotellrum till vilka Fredrik beställde ett samurajsvärd och ett glas vatten medan Patrik beställde en isvak (vilket av någon anledning inte var lätt att skaffa.) Anton beställde en vit tiger och ett par ”massös” tjejer. Hela natten gick utan någon större störning men morgonen där emot var en riktig plåga för att Anton av någon konstig anledning var tvungen att smasha alla tre hotellrummen, värst var det för Patrik som hade jobbat hela natten med att samla ihop tillräckligt med is för att bygga sig en isvak.

”Idag tycker jag att vi kan besöka Rio de Janeiro för att se deras karneval”, sa Fredrik.

”Det första intelligenta som har kommit ur dig under hela den här resan”, sa Anton. ”Jag går och köper bilar åt oss.” det tog två timmar och under tiden kollade Fredrik och Patrik på en fotbolls match vilket är svårt att undgå när man är i Brasilien eftersom det är en sån stor sport där, men sen kom Anton tillbaka med bilarna. ”Fredrik du får ta Bugattin, Patrik Ferrarin tänkte jag du skulle ta och eftersom jag ska ha med mig Kajsa min vita tiger på 300 kilo tänkte jag att jag behövde en stor bil så jag tog en Hummer H2. Det var allt. Ska vi åka då?”

Och så började de åka mot Rio de Janeiro karnevalen som ligger om man följer fågelvägen 210 mil från Natal, i början av resan försökte Anton ta fågelvägen men Kajsa bet tag om hans hals och vägrade släppa taget förens han var tillbaka på motorvägen.

När de kom fram till karnevalen såg de att det inte var någon liten festival.

”Rio karnevalen inträffar alltid 40 dagar före påsk och de 14 stora skolorna tävlar i alla möjliga danser. Domarna bedömer inte bara dansprestationen utan också maskeraddräkterna, ofta utförs dansandet uppe på stora tåg som körs ner för gatorna”, sa Fredrik medan han fascinerat tittade på en död skalbagge med en massa färger.

”Äntligen!” sa Anton och plockade upp sin maskerad dräkt ur bagaget. Det var en lejon kostym med prislappen fortfarande på ”1 000 000 real” stod det på den.

”Kom igen killar nu ska vi ut och socialisera”, sa han med ögonen på två topless danserskor. Om det inte vore för Kajsa i kopplet han höll i handen skulle han ha sett ut som en total loser, nu såg han bara dum ut.

”Men bilarna då! Ska vi bara lämna dem har vid vägkanten”, ropade Fredrik.

”Ja visst, vem snor dem”, ropade Anton tillbaka med en röst som inte lät helt nykter.

När de hade socialiserat i åtta timmar och Anton hade fått nobben 85 gånger så gick de och åt på den dyraste restaurangen som hade utsikt mot Jesusstatyn.

”Vad får det lov att vara?” frågade kyparen på dålig svenska.

”Det dyraste”, sa Anton deprimerat. ”Och 15 portioner av det åt Kajsa.”

Det de fick var Bolinhus de bacalhau (friterade torskbollar) och öl.

När de alla hade ätigt upp och betalat gick de tillbaka till bilarna, eller rättare sagt bilen eftersom den enda bilen som inte var snodd var Hummern. De försökte hyra nya bilar men eftersom det var karneval var allting stängt så det var bara att knö ihop sig. Det blev en trång 450mils resa till Colombias huvudstad Bogota som har mellan 7-10 miljoner personer. Klockan var 2 på natten.

”Vilket är det dyraste hotellet i stan?” frågade Anton som var så sömnig att han nästan somnade bakom ratten.

”Andino Royal Bogota Hotel”, sa Fredrik måttligt pigg.

”Åhhhh”, sa Anton och somnade med båda fötterna på gaspedalen på sin tre tons tunga 500 hästars bil som först for igenom en mataffär och välte ner alla hyllor och krossade alla fönster sen for den igenom en ljuvelaffär och krossade allt av värde (det finns väldigt mycket guld i Colombia) där inklusive glasväggarna och till slut stannade när de krockade mot en tegelvägg, sådär en tre sekunder efter krocken välte hela tegelväggen.

Helt plötsligt kom en massa poliser springandes för på andra sidan väggen pågick en stor heroinaffär.

”Åh, Anton nästa gång kör jag”, sa Fredrik medan han försökte göra sig fri från airbagen. ”Oj, de där butiksägarna ser inte glada ut.” De blev förstås tvungna att betala för alla krossade juveler och all annan skada de hade orsakat. Och sen försökte de starta bilen utan framgång och sen så då satt de bara där och såg på medan poliserna arresterade gängmedlemmarna.

”Heroinhandeln är väldigt stor här nere i Colombia och den vanligaste dödsorsaken bland män är mord cirka 60 om dagen, så frågan ”Colombia paradis eller helvete” kommer ofta upp”, sa Fredrik som äntligen hade tagit sig ur bilen.

Anton hade vaknat och, också efter att ha brottats med airbagen ett tag, stod bredvid bilen och sa att de skulle ta en taxi till hotellet.

”Hur stora är era största rum?” frågade Anton trött tjejen i receptionen.

”I`m sorry I only speak English”, svarade hon glatt.

”How big are your biggest rooms?”   

“Eight persons rooms.”

“We want seven of those.”

“But it is only three of you.”

“Just give us the dammed rooms, allright, we pay for them.”

När de tre vännerna hade fått sina sju åttapers rum frågade Fredrik varför det var nödvändigt med så mycket plats.

”Men Fredrik använd hjärnan, vi är tre pers alltså behöver vi tre rum att sova i och sen ett var att ha väskorna i, och så måste ju Kajsa ha ett rum också.”

”Jah! I alla fall tänkte jag berätta lite historia för er killar.”

”Okej, låt mig bara ta fram min mp3 först”, sa Anton oberört.

   Vid spanjorernas ankomst på 1500-talet hade Colombia flera högt utvecklade indiankulturer, bl.a. de jordbrukande chibcha som var kända för sina förnämliga guldarbeten. Guldet lockade spanjorerna, som på 1500-talet lade under sig landet med våld. Kolonin Nya Granada omfattade de nuvarande staterna Colombia, Panama, Venezuela och Ecuador och blev spanskt vicekungadöme 1718. Under koloniernas frihetskrig i början av 1800-talet vann Simón Bolívar en avgörande seger 1819. Han skapade ett självständigt Storcolombia (Gran Colombia), men Venezuela och Ecuador lösgjorde sig snart. Panama bröt sig ur 1903 med stöd av USA (som i gengäld fick bygga Panamakanalen). Under 1800talet och in på 1900-talet rådde oro i Colombia med flera inbördeskrig mellan konservativa och liberaler. De förra önskade en stark centralmakt, de senare såg helst en förbundsstat. Makten låg i huvudsak hos de stora jordägarna (banan- och kaffeodlarna).

”I morgon kan vi väl besöka regnskogen”, föreslog Fredrik förhoppningsfullt.

”De har ett sånt otroligt djurliv”

”Är inte det farligt med alla gerillor och rebeller?”

”Jo men de har en massa giftiga ormar och grodor!”

Anton såg frågande ut.

”Du kan väl gå, jag ska till stranden.”

”Synd för dig att det inte finns någon strand i Bogota”, sa Fredrik med ett överlägset leende.

Natten var lugn, förutom ett mord lite i skymundan på gatan nedanför, men morgonen däremot var rent kaos efter som Kajsa hade fått ett raseri utbrott och förstört inte bara sitt eget rum utan också Antons rum, baren, receptionen och lämnat långa rivmärken längs korridorerna viket inte var billigt att reparera.

Efter att ha betalat för skadorna beställde de en guide som skulle visa dem runt i regnskogen. Efter några timmars bilfärd kom de fram till regnskogen, som var mycket stor och grön. Efter två timmars vandring genom djungeln kom de fram till en blå groda.

”Åh! Vilken fin groda”, sa Anton förtjusad och tog upp den och klappade den.

”Du borde nog lägga ner den och tvätta händerna väldigt noga för det där är en pilgiftgroda med skin giftigt nog för att döda 20 vuxna män”, sa Fredrik helt utan minsta oro i rösten. Men sen såg Fredrik något som gjorde honom en lite gnutta orolig, en gerilla soldat.

”Hej min vän”, sa Fredrik till honom på spanska. ”Vi ska bara gå förbi.”

”Vi kämpar för folket, vi är Farc, ner med USA.” sa gerilla soldaten zombieaktigt.

”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv”, sa Fredrik smörande. ”Kan vi passera?”

”Ja”

”Okej vad bra, vi kanske hälsar på någon gång.”

Soldaten osäkrade vapnet med ett klickande.

”Eller kanske inte.”

Ingen vågade säja någonting förens de var långt bort från soldaten.

”Det finns två olika gerillor här i Colombia och det är Farch och TT, de plus alla knarkkungar är anledningen till att det knappt finns någon turism i Colombia.”

”Okej, så det var därför det inte gick några flyg hit Fredrik”, sa Anton.

När de hade vandrat ytterligare två timmar kom de fram till ett kalhygge.

”Detta är också ett stort problem här i Colombia, skövlad regnskog”, sa Fredrik bedrövad, men varken Patrik eller Anton lyssnade för bak honom blev deras guide uppäten av en boa orm.

”Öh, Fredrik vår guide är död vi är fyra timmar rakt in i en djungel med en massa farliga djur och ingen inklusive oss själva vet var vi är. Hur ska vi ta oss tillbaka?” frågade Anton med en dåligt dold rädsla.

”Om vi hade åkt till Pajala skulle det här aldrig ha hänt”, sa Patrik snarare arg än rädd.

”Tja, den där soldaten kan ju förmodligen vägen tillbaka till Florencia.”

”Ja tyckte att vi skulle testa white water rafting i Negro floden!” sa Anton deprimerad.

”Ska vi gå och kanske bli dödade av soldaten eller försöka hitta tillbaka själva och säkert bli dödade av någon äcklig insekt, öhh, jag menade det fascinerande djurlivet”, rättade Fredrik sig själv. Efter en kort stund övervägande bestämde de sig för att gå tillbaka till gerilla soldaten som otroligt nog stod kvar på samma ställe.

”Hej igen, jo vi, öh, tja vår guide blev uppäten av en boaorm och vi undrade om du skulle kunna tänka dig att visa oss tillbaka till Florencia,”

”Nej”, svarade soldaten kort.

”Vi betalar dig  27 000 000 peso”, sa Fredrik vädjande. Då fick soldaten ett girigt leende på läpparna.

”Vad sa du?” frågade Anton som inte kunde spanska.

”Jag erbjöd honom 27 000 000 peso för att visa oss vägen tillbaka till Florencia.”

Anton såg frågande ut.

”Öh, låt mig tänka. En krona är 296 peso alltså blir det 27 000 000 delat på 296 vilket blir, öh”, Fredrik tänkte ett par sekunder.”92 392,97813 kronor.”

”Vad ynkligt lite”, sa Anton upprört som om han var orolig att soldaten skulle tro att de var fattiga. ”Säj att han får… 100 000 000 peso.”

”Du får 100 000 000 peso om du visar oss tillbaka till Florencia”, sa Fredrik till soldaten på spanska.

”Jag gör det för 150 000 000 peso”, sa soldaten med ett slugt leende.

”150 000 000!!!” utbrast Fredrik ”Vi har en deal.”

De skakade hand och soldaten sa glatt att hans smeknamn namn var Enrico de Dumb-ass, han visste inte vad det betydde eftersom han inte kunde engelska han kunde inte läsa eller skriva heller precis som hela 20% av befolkningen trots den 5 år långa gratisskolan.

”Nu när han väl har fått betalt är han ju riktigt cool”, sa Anton som hade köpt soldatens AK-47 för det svindyra priset 27 000 000 peso.

”Ja han fick ju faktiskt 500 756,14 kronor för att visa oss vägen tillbaka till stan, plus att han fick 92 392,97 kronor för en AK-47 som är ett av världens billigaste vapen”, sa Fredrik svagt irriterad.

”Är det?” sa Anton besviken. ”Så jag kommer inte att få någon respekt om jag tar med mig den till ett rikemansparty?”

”Jag tror de kommer slänga ut dig”, sa Fredrik som hade svårt att inte säja vad han tyckte om Antons intelligens.

Efter fyra timmars vandring genom djungeln hade Enrico lyckats lura av den ytterligare 64 000 000 peso på allt möjligt krimskrams som till exempel en kniv som han ljög hade tillhört Che Guvera och ett par solglasögon som han sa Arnold Zwartsenegger hade haft under inspelningen av Terminator 2.

”Okej, nu är vi framme, nu måste vi bara hyra en limousine som ska ta oss vidare till hamnen där min lyxyacht väntar oss ska ta oss till Jamaica”, sa Anton.

”Inte en chans att jag åker lyxyacht till Jamaica, jag ska åka vattenskoter och Fredrik också, eller hur Fredrik?” sa Patrik bestämt.

”Ja det skulle faktiskt vara intressant. I alla fall, när köpte du de lyxyacht?”

”När vi var i Rio de Janeiro köpte jag en, eller två rättare sagt men den första sjönk när jag kraschade in i ett berg men den andra borde vara i Barranquilla hamnen nu.”

”Så vi ska inte stanna längre i Colombia?” frågade Fredrik.

”Nej det verkade inte finnas så mycket att göra här i Colombia, White Water rafting i Negro floden blir jag nog bara sjösjuk av…”

”Du blir lätt sjösjuk?” avbröt Fredrik.

”Ja, det är ju därför jag inte vill åka båt ner för en flod.”

”Varför köpte du då två lyxyachts om du lätt blir sjösjuk?” undrade Fredrik.

”Tja, man får mycket respekt om man äger en yacht och pengar är ju inte något problem. Jag vet inte hur man styr den heller så jag anställde Enrico här”, sa han och pekade på den glade soldaten.

Den 100 mil långa resan från Florencia till Barranquilla gick lugnt förutom när Kajsa bet sönder hela baksätet i den hyrda limousinen. När de hade betalat för skadorna sa de hejdå till Colombia och köpte de två dyraste vattenskotrarna som gick att köpa för resan var lång och de var tvungna att hålla.

Men när de hade åkt två mil tog bränslet slut.

”Hur långt har vi åkt?” undrade Patrik

”Två mil av 80”, sa Fredrik som skämdes över att han gick med på att åka vattenskoter. Men då slets Fredrik av vattenskotern av en haj.

”Vad händer Fredrik?” frågade Patrik lugnt och lite generat med tanke på att någon kunde se hans vän bli uppäten av en haj.

”Carcharhinus leucas, tjurhaj. Den har en unik anpassning att föredra både sött och salt vatten, man hittar den utanför Belize, Costa Rica, Bahamas eller Cuba vanligtvis AHHH!! Den bet av mig näsan?”

Då hördes skott och Patrik skrek högt när han blev skjuten i låret men hajen skrämdes konstigt nog iväg.

”Ha! Där ser du att det var tur att jag köpte den här puffran”, sa Anton och klappade sin AK-47:a.

”Du sköt mig i benet!! Din idiot!!” skrek Patrik.

”Jag siktade på hajen”, sa Anton till sitt försvar.

”Det var ju tretton meter mellan Patrik och hajen, du skjuter som en kratta”, sa Fredrik som höll på det stället där näsan hade suttit för två minuter sen.

”Vill ni ha lift eller inte?” sa Anton som kände att han var tvungen att byta samtalsämne.

När de hade åkt i fem timmar såg de ett flygplan som såg mycket bekant ut.

”Hey!! Är inte det vår gamla Jumbojet!” sa Anton medan han klättrade upp ur simbassängen han hade i yachten. Efter flygplanet hängde en reklamremsa som det, på spanska, stod: Tack till idioterna Fredrik, Anton och Patrik, tack vare er Jumbojet är jag nu rik, köp mitt kaffe, köp mitt kaffe, köp mitt kaffe.

Sen var det en bild på den gamle kaffebonden i vars kaffeplantage de hade kraschat i.

”Vad står det?” frågade Anton Fredrik eftersom han var den ende som pratade spanska.

”Det står: grattis Anton det är din födelsedag”, ljög Fredrik snabbt.

”Ha! Jag fyller ju inte år, vilken idiot”, sa Anton förvånad.

I bakgrunden skrattade Enrico så att han nästan spydde.

Dagen efter kom de fram till Jamaicas huvudstad Kingston där de checkade in på hotellet Coyaba Beach Resort Club.

”Three rooms, please”, sa Fredrik till tjejen som stod i receptionen.

”Ok, we got cheap rooms, medium rooms, expensive rooms and extremely expensive rooms usually just used by royalties and presidents”, sa hon med ett hånflin eftersom hon var säker på att de skulle tycka de billigaste var för dyra.

”We take the most expensive once”, sa Anton med ett dubbelt så stort hånflin.

”Vad otroligt dyrt”, sa Fredrik när de var på väg mot sina rum.

”Vadå? Det är väl ingen fara, bara 6666 östkaribiska dollar per natt. Alltså 20 000 svenska kronor”, sa Anton lugn och glad över att Fredrik inte visste vad förra hotellet tog betalt för reparationen.

”Fredrik, imorgon borde du gå till en plastikkirurg och få dig en ny näsa sen hajen åt upp din förra”, sa Anton med svårighet att hålla sig från skratt. Och så gick de in i sina hotellrum, Patrik hade svårigheter att öppna sin dörr på grund utav kryckorna.

Trots att de sov så tungt väcktes de ändå av musik, det spelades reaggy tidigt på morgonen ”No woman No cry, No woman No cry” spelades med hög volym ur högtalare som skulle räcka gott och väl för en stor rockkonsert. De tre killarna kom ut på gatan för att se på detta fenomen.

”Vad är det här för musik?”, frågade Patrik som aldrig hört någon annan sorts musik än svensk folkmusik.

”Detta är reaggy, de som kom på den kom egentligen från Etiopien men levde här under själva skapandet av musikstilen, dens mest kända sångare är utan tvekan Bob Marley. Bob Marley föddes de sjätte februari 1945 i Nine Miles här i Jamaica, han döptes till Robert Nesta Marley och dog den 11 maj 1981 av en hjärntumör och lungcancer. Precis som kaffe och fotboll är speciellt för Brasilien och druglords och gerilla krig är speciellt för Colombia är reaggen känd speciell för Jamaica”, sa Fredrik som blev förvånad över att Anton lyssnade på honom.

På vägen ner till stranden såg de ungefär två ställen till där de spelade reaggy.

Stranden var full av sand och vattnet var för varmt tyckte Patrik men Fredrik och Anton trivdes som fisken i vattnet.

”De pratar spanska här också, eller hur”, sa Anton besviket till Fredrik.

”Nej, faktiskt pratar de engelska eftersom engelsmännen erövrade det från spanjorerna någon gång på 1600-talet”, svarade Fredrik. ”Men de är också katoliker precis som Colombia och Brasilien. Men här ser du att de flesta är svarta till skillnad mot de två andra länderna vi har varit i där 80% har varit mestiser, ex spanjorer, eller vita och 15% är svarta och mindre än 2% är indianer.”

”Ungefär som hemma då”, sa Anton sen såg det ut som om han precis kom att tänka på något. ”Hemma ja, tror du våra föräldrar känner igen oss när vi är så här rika och solbrända”, sa Anton oroligt.

”Det är nog ingen risk”, sa Fredrik som också lät lite orolig.

”I alla fall tänkte jag berätta om lite av deras tro och sekter vilket de har väldigt mycket av. Störst är rastafarirörelsen där de lyssnar på reaggen, röker marijuana och prisar Jah som betyder gud på kreol. Grunden till rastafarirörelsen är mannen vid namn Marcus Garvey.”

”Jo, Fredrik jag såg att du gick till plastikkirurgen och fick en ny näsa”, sa Anton. ”Hur var det?”

”Jag gick aldrig till plastikkirurgen, det låg faktiskt en näsa på mitt nattduksbord så det var bara att ta lite superlim så satt den som berget”, sa Fredrik och såg hur

Anton häpnade.

”Men vem lämnar kvar näsor på hotellrum?” frågade Anton.

”Det stod ”specially made for Michael Jackson” på den”, sa Fredrik som rättade till den missanpassade näsan.

”Var är Patrik föresten?” frågade Anton och såg sig omkring.

”Han är där uppe och blir bjuden på marijuana av de där reaggy musikerna”, sa Fredrik och pekade.

”Åh!” sa Anton oberört ”Ska du gå i och snorkla lite?”

”Nej, jag tänkte att vi skulle kunna hyra var sin segelbåtar och segla lite.”

Och så gick Anton och Fredrik sin väg och hyrde var sin segelbåt.

”Vi kan väl racea inne bland de där löjligt vassa klipporna”, sa Anton och pekade på ett klipprev som redan hade ett par båtar kraschade i sig.

Fredrik och Anton tog sig inte långt förrän båda båtarna var helt sönder smashade. De fick betala både för bärgning och reparation av båtarna.

”Ja, nu har vi ju gjort allt Jamaica hade att erbjuda sol och bad, snorkling och segling för det är ju faktiskt det man gör här i Jamaica som turist så ska vi leta upp Patrik och åka tillbaka till Sverige?” sa Anton som hade brutit två revben och vänster arm i segelbåtskraschen.

”Ja, det låter som en bra idé med tanke på att jag har fått näsan avbiten och du har brytigt två revben och vänster arm och Patrik har blivit skjuten i benet med automatvapen”, sa Fredrik lättad.

När de hade letat upp Patrik, som satt och sjöng ”No Woman No Cry” hög på marijuana, fick de med honom till Kingstons flygplats och bokade sex förstklass

säten tillbaka till Norrköping (Kajsa var så stor att hon behövde tre egna säten).

Väl tillbaka till flygplatsen  kom det fram en man till dem.

”Den där lådan där med 200 000 000 kronor i är min”, sa han kyligt och tog fram en pistol och sa: ”Ge tillbaka pengarna och jag kanske låter er behålla livet.”

Mannen såg ut att vara Colombian eller något i den stilen.

”Jag är en colombiansk druglord och jag vill ha tillbaka mina pengar.”

”Finders keepers”, sa Patrik utan att tänka sig för och druglorden sköt honom i hans oskadade ben.

”AAAh! Inte det benet också!” skrek Patrik men ingen på flygplatsen verkade bry sig.

”Jag vill se pengarna före ni ger mig dem”, sa druglorden bestämt.

”Okej”, sa Anton och öppnade lådan och tog upp en lapp. ”Okej, första är visst en skuldsedel, men snart kommer pengarna. Oj en till skuldsedel men det är den sista”, lovade Anton. ”En till skuldsedel och en till och en till och en till…”

 

Det fanns inga pengar kvar i lådan, de hade slösat bort allt på fyra dagar och tre nätter i Latinamerika, och så vitt jag vet står de kvar på flygplatsen och räknar upp skuldsedlar än i dag.

 

THE END… sort of

 

 

 

 

 

 

Kapitel 2  ß((((((det här la jag dit senare och hörde inte till det vi lämnade in!, hade bara tråkigt en dag och skrev lite DEN ÄR INTE ENS FÄRDIGSKRIVEN!!)))

 

Medan Anton räknade upp skuldsedlar såg Fredrik efter en utväg från denna mycket dåliga situation. Men då hände något som aldrig hade hänt förut i människlighetens historia, det som hände var så otroligt att det knappt går att tro på. Denna otroliga händelse som hände framför Fredriks ögon var så otrolig att Fredrik knappt trodde sina ögon, nämligen, det kom fram ett hål i luften. Men hålet var inte svart som de flesta hålen här på jorden utan snarare blått med vit kärna.

”Anton, Patrik!” ropade Fredrik och Anton kollade upp ur den pengalösa lådan. ”Vad är det. Du vet att vår colombianske vän inte vill att vi pratar svenska…”

”Håll käften och skynda er in i hålet det kommer ta oss till en annan tid!”

”Fredrik, maskhål finns int…”

Men han blev avbruten av att Fredrik slet tag i honom och Patrik och drog med dem in i tidsgluggen. Insidan av tunneln liknade inte något de någonsin hade sett förut, vilket låter ganska rimligt eftersom ingen någonsin hade sett ett tidshål förr, hålet hade skiftat färg från blått och vitt till rött och gult sen till grönt och svart.

”Det här ser ungefär ut som en sån där bakgrund som man till mediaplayer!” ropade Anton till Patrik.

”Shit, så här har inte jag känt mig sen de där jamaicanerna gav mig såna där kakor som man blev så lycklig av”, sa Patrik med ett brett leende.

”Vet du vad de där kakorna var gjorda av?” frågade Anton hånleende.

”Tja, de sa ju att det bara var fullkorn men jag börjar faktiskt tvivla.”

Sen såg Fredrik att det kom åtta kulor flygande till dem långsamt.

”Oj, öh, jag tror att Mr. Colmbia Express följde med oss”, sa Fredrik oroligt.

”Ja vad bra, jag kände mig lite sugen på…” Anton funderade lite ”Vad säljer Mr. Colombia Express?”

”Jag menade naturligtvis den colombianska druglorden.”

”Jaha!”

”Och även om det skulle vara en försäljare vart skulle du få tag i pengar från efter att du slösade bort allt i Latinamerika?” frågade Fredrik med dåligt dold irritation.

”Hey, det var faktiskt inte bara jag som slösade bort pengarna” sa Anton till sitt försvar.

”Jaså, det var i alla fall inte jag eller Patrik som köpte två lyxyachts, de tre dyraste bilarna som gick att köpa för pengar och det var inte heller vi som bestämde att vi skulle köpa en egen Jumbojet istället för att bara vänta några timmar och nästa flyg till Brazilien. Det var inte heller får tiger som rev sönder ett av de alldeles för dyra hotellen.”

När Fredrik sa det blev Anton helt vit i ansikte. ”Var är Kajsa? Neeej! Hon får inte vara bort…”

Men han blev avbruten av att tunneln tog slut och de tre vännerna slungades ut men landade som tur var i en stor mjuk snödriva. De såg sig omkring och att de hade landat i en snöig granskog.

”Tror ni vi har kommit till Narnia?” frågade Patrik och såg sig omkring.

”Nej, maskhål tar en alltid tillbaka till ungefär samma ställe man började på”, sa Fredrik med en röst som var allt utom säker. ”Så vi borde vara kvar i Sydsverige än”

”Men vi är klädda för sommar på Jamaica inte vinter i Sverige”, sa Anton bedrövad. ”Vi kommer snart frysa ihjäl!”      

”Säj inte så, ser du inte att Fredrik blir jätterädd”, sa Patrik med en röst som darrade både av kylan men framförallt rädslan.

”Det är ingen fara Patrik, men tack för omtanken”, sa Fredrik oberört.

”Den här snödrivan är skottad av människor vilket betyder att det finns människor i närheten. Så jag tycker att vi kollar vad som finns på andra sidan snödrivan”, sa Fredrik förnuftigt och de gick runt på andra sidan där de hittade något som såg mycket ut som en offerplats. Det var ett bord omgivet av gamla stenskulpturer. Runt bordet stod det beväpnade män med pälsar och hjälmar med horn på.

”Kolla, vikingar, och livs levande också. De utför en offerrit till Oden, de ber om hjälp med någonting, den där kalven ska de offra…” sen tystnade Fredrik direkt när han såg att den colombianske druglorden hade hoppat fram ur luften.

”Nu finns det ingen återvändo”, sa druglorden skrattandes på spanska och butterflykniv som han med extrem snabbhet vecklade upp. ”Nu ska ni dö!”

”Å nej. Hjälp! Hjääälp!” skrek Anton allt han orkade, men varken Patrik eller Fredrik hörde minsta spår av rädsla i hans röst. Sen så fattade de när de såg cirka 20 vikingar med dragna yxor och svärd komma springande till deras undsättning, då colombianen sprang iväg men skrek åt dem ”jag kommer tillbaka”.

När vikingarna kom fram till dem bugade de så djupt att deras ansikten träffade snön.

”Öh”, började Fredrik ”Varför bugar ni?”

Mannen som verkade vara deras ledare gick fram till dem.

”Vi bad till Oden att han skulle skicka hit några stora mäktiga krigare som skulle hjälpa oss att slåss mot frankerna. De har kidnappat några av mina närmsta män och håller dem fångna i en borg i frankerland, frankerna är både fler än vad vi är och de har även själva borgen till sitt förfogande. Vi litar helt och hållet på er”, mannen såg på dem igen där de stod med sina Hula-hula T-shirtar. ”Är ni verkligen de där stora krigarna för annars så blir vi nog tvungna att lämna er här ute i skogen så att vargarna får ta er.”

”Tja, när du frågar på det sättet”, sa Fredrik. ”Öh, jag är Fredrik det här är Patrik och det här är…”

”Tor! Ja det är jag”, sa Anton snabbt ”Ni ska göra exakt som jag säjer när jag säjer det, det ska de två också”, Han pekade på Fredrik och Patrik ”Och om de inte gör exakt som jag säjer eller om jag har några som helst klagomål med deras vilja att samarbeta eller deras attityd så ska ni straffa dem hårt!”

”Vi hör och lyder o mäktige Tor”, sa vikingarna i kör och bugade igen.

”Ta oss till ert läger eller by eller vad det nu är ni bor i”

”Anton, kan jag prata lite med dig” sa Fredrik tyst och irriterat.

”Nej!”

”Anton, du kan inte utnämna dig själv till Tor tänk när de får reda

 

 

Kap 1.
En gång för inte alls speciellt längesedan fanns det fem stycken vänner, de hette Mimmi, Fredrik, Magnus, Isabell och Anton.
Tre av dem var med i Ung Vänster, som för er som inte vet är Vänsterpartiets ungdomsförbund, och dagen som är helig för alla på den röda sidan av politiken var här, Första maj.
Järntorget, röda fanor och skyltar med socialistiska kampord, människor med CCCP eller Che Guevara t-shirtar.
Men här måste det ju vara, tänkte de fyra vännerna. Så de började leta efter Vänsterpartiet.
Snart började de misstänka att något var fel, Magnus började se riktigt rädd ut och ville hålla Fredriks hand.
Där fanns Iraks kommunistiska arbetarparti, likaså Irans kommunistiska arbetarparti, Rättvisepartiet Socialisterna, vårat eget Kommunistiska parti och representanter från Kubas kommunistiska parti.
Trots att de var mitt i det röda havet fanns det inget Vänsterparti inom synhåll.

Observera att jag aldrig ber om tillåtselse för att ladda upp bilder oavsett motiv... ville bara säga det.

Efter att ha vandrat runt i blindo lyckades Magnus tillslut få tag i Ung Vänster som meddelade att de inte alls stod på Järntorget utan på Andra Långgatan där marschen skulle utgå ifrån.
Så de gick dit och på vägen mötte de upp med Mimmi som hade hämtat lite saker hos sin mormor och morfar.

Nu hade de fem kamraterna kommit rätt och stod i det ca 2 500 demonstranter långa tåget, kan ni tänka er en vackrare syn än 2500 människor med röda flaggor eller banerer med kampord på som går i ett 4-7 människor brett led och i kör skriker ut sina åsikter? Jaha, ok, tänkte väl det.
Efter mycket skrikande fram och tillbaka började tåget röra på sig och ropa i kör.
Till en början tyckte våra vänner att det kändes lite konstigt eftersom de inte var så erfarna medlemmar men allt eftersom tåget rörde sig blev de högljuddare.
Tåget gick till såhär, människorna gick som sagt mellan 4 och 7 pers brett och en skrikare med megafon, vännernas skrikare var i huvudsak Viktor från "din-mamma"klubben, och skrikaren ropar ut något till exempel "INTERNATIONELL SOLIDARITET!!" och då svarar tåget "ARBETARKLASSENS KAMPENHET!!!" En mäktig känsla bör upplevas.

Skrikare: INGA NAZISTER PÅ VÅRA GATOR!
Arg mobb: FYLL DEM ISTÄLLET MED BÖGAR OCH FLATOR!

S: HÖGERPOLITIK ÄR HÄLERI!
Am: DEN OFFENTLIGA SEKTORN ÄGER VI!!

S: MÅSTE KVINNOR BYTA KÖN?
Am: FÖR ATT FÅ EN HÖGRE LÖN!

S: BORGARNA SÄLJER ALLT VI HAR!
Am: SNART FINNS BARA SLOTTET KVAR!!

En bit in på tåget så bestämde sig Mimmi och Isabell att de inte riktigt kände sig hemma där och gick istället till stadens affärer efter att sagt till Magnus och Anton att de skulle höra sig av senare och att det var fem tåget hem till Åmål som gällde.
Första maj tåget blev attackerat!
Men inte av "hellre död än röd"-nazister utan av några brats som spottade på tåget från sin skyhöga lyxbalkong, bratsen var typiska brats med backslick och kostym som försökte överrösta tåget med sin dunka dunka musik. Men som den opartiske berättaren jag är måste jag tillägga att inget kan överrösta 2 500 pissed-off socialister på första maj!

Tåget kom fram till Poseidon där de skulle lyssna på Lars Ohly, antar att ni vet vem det är, och Clara Lindblom från Ung Vänster.
Båda talen var riktigt bra och karismatiska, Ohly gjorde till och med den färgstarka jämförelsen mellan direktörerna och blindtarmen han precis tagit bort "Smärtsamma, meningslösa och bör opereras bort så snart som möjligt"
och sen om hur det borde genomföras en "bylting" i Sverige vilket är isländska för revolution.
Men alla rädda människor där ute, oroa er inte för att bli skjutna av någon revolutionär ung vänstrare för han menade en revolution likt den som de hade på Island alldeles nyss där folket gick ut på gatan och krävde en demokratisk folkomröstning vilket också ledde till en vänsterregering.

Den 29 april var det ett politikertorg på skolan, vilket får två tummar upp.
Det handlade om EU parlamentet och vi hade debatter mellan politikerna och så fick vi gå runt och diskutera politiken med de olika partierna. Utom med MuF som inte diskuterade politik utan berättade om sina coola muf fester och delade ut gratis muf prylar men vad mer kan man förvänta sig =)
Alla etablerade partier plus SD och Junilistan kom dit.

Debatten jag fick se var mellan SD, moderaterna och sossarna och motvilligt måste jag säga att moderaten var den bästa debattören.
Sverigedemokraten pratade inte så bra svenska eftersom han hade invandrat till Sverige från Finland (men notera att det bara var för att han ville hälsa på sin syster och råkade bli kvar, det var inte så att han hade tänkt sno några jobb eller leva på bidrag eller så bara så att vi har det klart för oss)

Jag fick iaf stå vid vänsterbordet och inofficiellt representera ung vänster eftersom ungdomsklubbarna hade blivit bannade efter att SSU och MuF hade börjat slåss sist politikertorg.
Jag pratade lite med folk om vår politik och delade ut lite pins åt folk.
Men det var lite segt för de stora folkmassorna lockades till SverigeDemokraternas bord för att lyssna på deras debatter med de lite mer upplysta eleverna.
Till slut så hade visst folk tröttnat på att diskutera med och så stod de nyfikna och kanske lite mindre upplysta förstagångsröstarna och lyssnade på deras valtal.
Så jag ställde mig och väntade på saker jag kunde ifrågasätta och det kom så fort jag kom dit när vår käre SDare berättade hur SD anser att "EU är ett odemokratiskt projekt som tar makten ifrån folket och flyttar den till Bryssel" (säkert ett citat de tagit ifrån vänsterns hemsida)
och så avslutade han det med "vi är därför det enda partiet som är emot EU"

här kommer vår vackra dialog:
- Men... vänsterpariet är också emot EU
- Ja, om jag har förstått det rätt har det inget med demokratin att göra, vänstern är bara emot det för att det inte är socialistiskt nog
- Vi är i huvudsak emot det för att det är ett odemokratiskt projekt som tar makten ifrån folket och ger det till politikerna och lobbyisterna i Bryssel (sa jag och han reagerade lite när jag sa "vi" för då fattade han att jag var vänsterpartist)
- Jaa.. det är vi, svarade han
- Jaa vi är det, sa jag
- Jaa SD är det.
- Nej ni är emot det för att det tar bort Sveriges nationella identitet eller något sånt
- Nej vi är emot det för att det är odemokratiskt, ni är emot det för att det inte är tillräckligt socialistiskt
- I huvudsak för att det är odemokratiskt jaa!
- Jaa det är vi.
- Nej det är vi.

och där avslutade jag konversationen för den ledde verkligen ingenstans, och nej EU är inte speciellt socialistiskt men det som gör det osocialistiskt är det att man sätter affärsintressen över folkets rätt att påverka och därför är det en fråga om demokrati.
Som sagt en väldigt förvirrande konversation med SD som lämnade vår lilla publik lite förvirrad.

<-- snubben till vänster är min SD kompis.



En annan rolig sak var LuFs affischer, thihi
Jag har och har alltid haft MVG i historia och är intresserad av Karl Marx men endå har jag inte den blekaste aning om var och när han var diktator! Någon som kan upplysa mig om detta? =D


Vi fick lite fler sympare för Ung Vänster på torget iaf och jag fick några MuF armband jag kunde ge till min lillebror, det faktum att jag bar en röd stjärna, en röd feministpin och en ganska stor nål med texten "Din EU-kritiska röst V" verkade inte stoppa dem.

Rösta som du känner för den sjunde juni, sålänge du röstar och tar nytta av den mikroskopiska demokrati som EU erbjuder.

Som sagt var jag i Gadebusch med mina framtida Historia C kamrater och hela grejjen var fasligt lyckad.
Vårt första intryck på måndagen när vi kom dit var ungefär "men... det här stället är ju dödare än Bengtsfors" men saker blev bara bättre och bättre.
Första hela dagen där var en tisdag då vi åkte till Gadebusch gymnasium där vi åt en andra frukost och för första gången mötte våra tyska kamrater.
efter frukosten åkte vi till en del av muren som man hade låtit stå kvar, eller om de hade byggt upp den senare för turister skull jag vet inte riktigt.

Idag har jag handlat på Torp i Uddevalla med mina föräldrar eftersom min pappa tvättade min mobil, det var helt och hållets hans fel eftersom jag var så sjuk att jag knappt var medvetande när han gjorde det och därför inte kunde stoppa honom..

Det blev samma model som sist gång och det lustiga var att vi gick in i fyra olika affärer (Siba, El-giganten, On-Off och Expert) som alla skulle ha den men den var slut i alla lager utom den sista affären där de hade en kvar.
Vad har ni för svar på det alla ni "planekonomi leder till varubrist men absolut inte marknadsekonomi!" btw så skulle min moder ha en garberob och av de tre affärerna där som borde ha garderober var de "slut i lagret" eller liknande.^^

anyways.. det blev en G502 precis som den förra


Så köpte jag fyra dvd:er

Death of a president

Jepp, nu är det kanske lite sent att döda honom om det inte är direkt som hämd för alla människor som dog i hans meningslösa imperialistiska krig eller andra grova brott mot männskligheten han gjort sig skyldig till.
Den handlar iaf om hur Bush blir skjuten och sen om konspirationerna rörande mordet, mycket om maktmissbruk och liknande har jag hört ser fram emot att se den.

Black Book

Handlar om en holländsk judinna som med sin charm och good-looks infiltrerar den lokala Gestapo efter att tyskarna ockuperade Holland.

Shrooms

Tog den verkligen bara för att jag än lite nyfiken på magiska svampar, typ skräck handlar om några amerikanska collage-ungdomar som åker till Irlands skogar för att prova magiska svampar men saker går inte som det  är tänkt.

Nyckeln till frihet

En klassiker jag hört mycket bra om, verkligen en synd att jag inte redan sett den men det ska det bli ändring på!

Och idag ska jag med Patrik och Joakim för att se Watchmen, en till film jag ser fram emot!


Men irgendwie..
imorn ska jag till Gadebusch med Historia C kursen! Det blir väl säkert helt ok, äckligt långt att åka minibuss men det överlever jag säkert.

Enligt Googlemaps är det 818 km och tar med bil 9 timmar och 37 minuter, med minibuss antar jag att man får lägga på lite.
Det var bara någon vecka sen jag var i Tyskland med skolan sist men då i storstaden Berlin, Gadebusch är snäppet mindre än Berlin, och då åtke vi flygplan dit =D